Albin Borg

Går in i handens rörelse, tummen pressar spåren i vänsterhanden.
En tyngd släpper från nyckeln i min hand
jag sitter baklänges i gatans takt med ett element som värmer.
Nästa sekund har jag stentrappor under mina fötter, med fossiler som bränner mina sulor,
grundskolans sulor.
Vattenkristaller under sulorna och röken ur munnens tratt,
till solkatters stickande halsont
och fast klockan bara är morgon är det här någon annans uppgift.

I min konstnärliga praktik som målare och samlare, reflekterar jag ofta över vad det innebär att lyssna på historien. Jag strävar efter att upprätthålla en medvetenhet om sociokulturella sammanhang. Man kan säga att mitt arbete ofta präglas av idiosynkrasi, inklusive min uppväxt i ett litet samhälle utanför staden, konsthistoria och samlandet av minnen som sedan manifesteras genom teckningar och arkivbilder, allt genomsyrat av känslomässig resonans.