Konst

Konstens materialiteter kan beskrivas som en sorts konstens resa genom vad som kan vara ett material för en konstnär att arbeta med eller igenom. Allt från traditionella material som lera, trä, färg, duk och annat via modernismens omfamnande av ready-mades och industriella material, vidare till den konceptuella konstens upplösande av objektet.

Den kan vara ett tvärdisciplinärt angreppssätt som inom den konstvetenskapliga forskningen också inbegriper studier av det materiellas betydelse och agens i relation till människor, samhälle och kultur.

Här ovan finns två exempel inom tänkande, forskande och visande av konst i alla dess former. Exemplen handlar om att försöka förstå, ringa in och definiera det många gånger svårfångade begreppet materialitet. Eller kanske det ännu mer svårfångade – Konstens materialitet.

De studenter som går ut masterprogrammet i konst i år är alla (!) på olika sätt upptagna av att arbeta med olika material, de flesta fysiska material (eller arbeten som på ett sätt relaterar till ett fysiskt, befintligt material). Vi känner igen måleri, skulptur, fotografi, film, readymades i olika former och utföranden, som alla är i olika grad bearbetade, sammanställda, arrangerade och presenterade. I relation till presentationerna finns platsbyggda väggar och hyllor, projektionsdukar, podier, upphängningsanordningar, projektorer, högtalare, mediaspelare och belysningar. Examensarbetena presenteras med framsidor lika synliga som baksidor. Vi ser rester av hur verk kommit till i form av ihopfogningar, slipningar, spackel, skruvhål, torkad färg, limrester. Vi får också ta del av kartor över installationer, listor med titlar, verkbeskrivningar, olika sorters texter i relation till de visade verken. Utöver själva ”verken” som visas upp finns en hel uppsjö av material som är mer eller mindre viktiga för förståelsen och upplevelsen av det utställda och många gånger också en del av verken.

Men är just arbetandet och arrangerandet av material det som skapar en materialitet? Vid ett ytligt betraktande är det lätt att svara ja på den frågan (ett material ger, behandlat, en materialitet), men begreppet behöver kanske förstås som större än så? Så mycket annat påverkar hur vi förstår ett konstverk och med det dess materialitet. Vi talar om kontext och sammanhang och vi talar om historia och relationella förhållanden.

Den tyske konstnären Martin Kippenberger hävdade i en intervju att pasta var en viktig del i förståelsen av samtida måleri. Ett långsökt exempel förstås, men med detta ville han göra oss uppmärksamma på att det är så oändligt många fler saker som påverkar hur vi upplever ett konstverk än det vi enbart har framför ögonen i stunden. All den information som finns inarbetad i och som befinner sig i ett förhållande till ett presenterat verk är det som tillsammans skapar verket och fyller det med innehåll.

Så här kommer då alltså det materiellas agens i relation till människor, samhälle och kultur in som en faktor av hur vi kan förstå begreppet materialitet. Kanske är den något som vi enklast kan förstå som ett påstående från varje konstnär om just dennes förhållande till, och tolkning av vad ett konstnärligt material är och kan vara, hur det fylls med olika sorters innehåll och hur det möter världen i ett givet tillfälle.

Thomas Elovsson
Professor i konst