Magdalena Keller

Mitt projekt grundar sig i en transformation av Liljeholmsbadet – ett badhus från 1930 som idag står stängt och hotat av rivning – till ett nytt, kommunalt spa med folkhälsa, välbefinnande och hållbarhet som kärna. Det nya badhuset tar avstamp i platsens historiska karaktär, men omprogrammeras för att möta samtidens behov och framtidens utmaningar.

Min vision är att skapa en plats där människor ges möjlighet till återhämtning i en lugn och läkande miljö. Genom att erbjuda ett rum i staden för både fysisk och mental avkoppling, där vattnets närvaro får verka terapeutiskt, svarar projektet på det växande behovet av tillgängliga och meningsfulla välmåendemiljöer i en storstadsmiljö.

I detta arbete har cyanotypin varit en central metod – en analog fotografisk process där objekt avbildas genom ljus och tid. Cyanotypin fungerar som en metafor för platsens minne: det som en gång fanns, det som är på väg att försvinna, och det som lämnar avtryck. Som blå vattenmärken i arkitekturen bär tekniken spår av historia och närvaro, men också av det flyktiga. Genom att låta cyanotypin ta plats i gestaltningsprocessen – som lager, ytor eller berättande inslag – vill jag synliggöra det förgängliga och samtidigt ge form åt det beständiga.

Det framtida badhuset är i mitt examensprojekt tänkt som ett allmänt spa, med ett tydligt fokus på återhämtning och mental hälsa. Särskilt riktar det sig till personer som lever med stress, utmattning eller psykisk trötthet. Ambitionen är att skapa en harmonisk och trygg plats där vila, välbefinnande och mänsklig närvaro får stå i centrum – en fristad i staden.