Smycke och corpus: Ädellab

Under de tre senaste åren har avgångsstudenterna på kandidatprogrammet Smycke och corpus: Ädellab engagerat sig starkt i varandras konstnärliga praktiker och utforskande. De har utövat Deep Listening, varit ständigt frågvisa och kritiska, och stöttat varandra i att vara uppmärksamma och engagerade. De har inte bara lyssnat till behoven som deras individuella examensarbeten har ställt, utan även till sin omgivning och till de olika perspektiv som de har mött. Genom att tillsammans utforska tillverkning, materialitet och olika konstnärliga metoder har de utvecklat en praktik av ömsesidig nyfikenhet. Det senare är kanske det viktigaste och blir deras superkraft när de förbereder sig på att lämna skolan och bege sig ut för att möta de möjligheter och utmaningar som världen rymmer, med varandra som kollegor.

Bland de teman och frågor som studenterna utforskar i sina examensarbeten finns: kroppsmodifiering och förkroppsligande; minne och tillhörighet; upplevelser av tröst, rädsla, andlighet och förlust; golvbrunnen i duschen som en metafor för de ofta misslyckade sätten vi tenderar att ”filtrera livet” på; upplevda material- och hantverksvärden – och möjligheten att utmana dem – kopplat till en mångårig tillverkningstradition som corpus/silversmide och samtida smycken; etiska frågor kring vad som ska hända med våra kroppar efter döden, och om andra begravningsritualer, som är mer anpassade till naturens kretslopp, kan vara möjliga.

Examensarbetena bjuder in åskådarna till ett delat rum av reflektion, där gränserna mellan kropp, föremål och rum försiktigt löses upp och där de minsta, mest intrikata detaljerna har mycket att säga, eller snarare, viska.

Beatrice Brovia
Lektor i Craft med inriktning mot smycke