Isabell Magnusson

Mitt behov av att fly undan verkligheten. Jag undersöker detta genom mina första minnen av det. Det sker i nedbrytningen av rum och minne. Planritningen går inte längre ihop och har tappat sitt syfte, en ruin i minnet.
Den vinklade väggen, den fyrkantiga tv:n, månen, gardinen som täcker fönstret. TV-skärmen som ett tryggt fönster, att få isolera sig, försvinna och tysta tankar. De ständiga diskussionerna i huvudet. Det är min egen röst, men kontrollen saknar jag.
Skapandet får bli medlaren, kommunikationen och utloppet.
Jag ser på reliefer. De är inte fristående. Motiven är fast, jag är fast. Vi relaterar, men är inte desamma. Jag vill tränga mig in, de vill ut.
Att försvinna in i något annat, och reliefen som porten till det.