Heaven Feday
I det här verket undersöker jag filmens yta inte som ett fönster utan som ett tunt skal något som både avslöjar och döljer. Jag försöker lösa upp den traditionella filmens yta när den fragmenteras, tänjs, och förlorar sin roll som en överblickbar helhet.
Genom blend mode, skuggor och stillhet uppstår ett spel mellan det synliga och osynliga (en synlig osynlighet). För att avgöra hur två lager blandas med varandra handlar inte om att avslöja något specifikt utan snarare att närma sig själva mekanismerna bakom att dölja, gömma och undanhålla. Att välja vad som inkluderas är också att exkludera. I detta rumsliga och materiella utforskande av filmens kropp formas nya sätt att se eller kanske snarare….nya sätt att inte se.
En bild som andas inåt
Ett genomskinligt lager av tid
en rörelse som nästan inte sker
Att se är inte att förstå
Här stiger det undangömda fram
inte för att synas
utan för att kännas
