Flisan Karlsson

En nod är antingen en slutpunkt eller en förgrening i ett nätverk. Människorna och gestalterna som intar verket skiftar i skepnad. Ibland känner jag dem inte, ibland är de min syster. Mina verk omfamnar mig med sin närvaro, så att jag kan gå vidare och möta livet ensam. Det är i mellanrummet som mötet uppstår. I limbot mellan ensamheten och närheten. I mellanrummet befrias känslorna, omfamnar mig i tomhet. Närvaron av din frånvaro bär jag med mig. Att uppleva livet ensam är det värsta jag vet. Och jag berättar aldrig för någon när jag ser ett stjärnfall, ifall de skulle ha missat det. Jag vill inte påminna om vad som aldrig blev, vad jag upplevt ensam.

Ängslan, Längtan, Änglarna