Hedvig Sved

Förlust är insikten att något eller någon inte längre kan återvända, men det kan också ses som en katalysator för förändring. Att förlora ett smycke är att förlora en fysisk och symbolisk koppling till en del av sig själv; ett existentiellt tomrum uppstår, en ordlös konversation som tystnar. I mitt examensprojekt omvandlar jag detta tomrum till substans, genom att återskapa andras förlorade smycken. I dialog med andra fäster jag minnen vid nya objekt – frånvaro blir närvaro, det undflyende blir gripbart.
Samtidigt uppstår frågan: innebär återskapandet ett försök att undkomma en ofrånkomlig del av att vara människa? Snarare än att förneka förlusten, handlar mitt arbete om att ge den en ny riktning och mening. Förlusten suddas inte ut, men integreras i en ny form och blir därmed hanterbar. Smycket blir en bro till det förlorade, en fragmenterad och förändrad berättelse som refererar till det ursprungliga. På detta sätt fungerar föremål som medskapare av vår verklighet; de är sammanflätade med vår upplevelse och knyter samman olika verkligheter och minnen. Mitt arbete med att återskapa smycken syftar därför till att öppna nya perspektiv på vad förlust innebär, och hur vi möter dess ofrånkomlighet.