Hanna Åström

Det stickade materialets normala habitat är kroppen – det är där vi är vana att se och känna det. Vilka andra vägar kan stickning ta, och hur kan det se ut när det inte har en kropp att klä? Kan det bära sig självt?

I det här projektet utforskar jag gränserna för vad stickat kan och förväntas vara. Jag är nyfiken på hur tekniken går att använda, utan att resultatet nödvändigtvis fyller en praktisk funktion. Vad händer när lusten och kärleken till tekniken får styra? Mitt fokus ligger på handarbetet. Med noggranna uträkningar och monotona upprepningar, i samspel med ett nyfiket undersökande av färg och form, låter jag skulpturala objekt växa fram.

Jag placerar dem sedan mitt i rummet, där vi sällan ser stickat, och vill på så sätt utmana förutfattade meningar om tekniken, och ifrågasätta gamla hierarkier inom textila traditioner.