Liv Aldén

Den sista akten är upplösningen av braxen och mänsklighetens historia. Braxen har tvingats lämna sitt hem i Östersjön för att stiga upp på land, som en konsekvens av överfiske, miljöförstöring och de marina ekosystemens kollaps. Berättelsen är en allegori över mänsklighetens relation och syn på djur och den pågående exploateringen, men även en skildring av ensamhet, transformation och anpassning.

Med inspiration från surrealism och drömlika miljöer, blir rummet en perception av manipulerade textilier, strukturer och ljus. Verket gestaltar inte bara en fiktiv berättelse, utan ifrågasätter även människans relation till havet.