Zhuoting Zhong

Under det senaste decenniet, när jag har känt mig trött, orolig eller rädd, har jag omedvetet sagt: ”Jag vill åka hem”. Men en dag insåg jag att hemmet jag längtade efter inte var hemmet i verkligheten. Vad jag behövde var i stället en känsla av trygghet och förtrogenhet som vävts av lugna och glada stunder i mina minnen.

Den insikten fick mig att utforska innebörden av ett ”tryggt rum”. Jag började med att visualisera fem scener från min barndom, som var och en representerade en del av den svårfångade känslan av säkerhet. Genom processen fann jag att jag läkte – min självkänsla återuppbyggdes genom att jag gick tillbaka till och omtolkade mitt förflutna i ett större sammanhang. Jag upptäckte att det trygga rummet alltid hade funnits inom mig och att det växt tyst vid min sida. Nu har jag makten att forma det, inte bara åt mig själv utan åt andra.

Mitt examensarbete är en inbjudan till kvinnor som jag – att knyta an, dela och skapa våra egna trygga rum genom berättande och konstnärliga uttryck.